Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Läkemedelsberoende - Symtom o kriterier

Om en patient följer en läkares ordination av narkotikaklassade läkemedel är det frågan om ”bruk” men beroende kan ändå utvecklas. Används dessa läkemedel på ett sätt som inte rekommenderas av läkare är det fråga om skadligt bruk som även kan definieras som beroende om kriterierna för detta uppfylls enligt nedan.

Skadligt bruk

Upprepad användning av icke ordinerade sedativa eller analgetika (utan att beroendekriterier är uppfyllda) som lett till att man fått negativa sociala, rättsliga, fysiska eller psykiska effekter, konsekvenser, eller utsatt sig för risker.

Beroende

Läkemedelsberoende är en grupp av fysiologiska, beteendemässiga och kognitiva fenomen, där läkemedlen får en mycket större betydelse för individen än annat som tidigare i livet varit prioriterat.

Praktiska frågor för att ringa in beroende

  • Hjälper inte ordinerad dos?
  • Har patienten överskridit ordinerad dos eller doseringsintervall?
  • Används andra beroendeskapande substanser?
  • Har patientens liv påverkats med tecken på isolering nedstämdhet, sömnsvårigheter?
  • Utsättningssymtom om ”vanliga dosen” inte tillförts?
  • Har patienten börjat söka olika läkare för psykosomatiska besvär (kan vara tecken på abstinens/toleransutveckling)?
  • Förekommer flera förskrivande läkare?
  • Skaffas läkemedel illegalt?

Vid fler än två "ja" finns anledning att överväga fortsatt rådgivning och utredning. [1]

Kriterierna kan sammanfattas som en grupp beteendemässiga, kognitiva och fysiologiska fenomen som utvecklas efter återkommande substansanvändning och som i typiska fall innefattar en stark längtan efter droger, svårigheter att kontrollera intaget, fortsatt användning trots skadliga effekter, prioritering av substansanvändning högre än andra aktiviteter och förpliktelser, ökad tolerans och ibland ett fysiskt abstinenstillstånd.

Beroendesyndromet kan gälla en specifik psykoaktiv substans (som exempelvis tobak, alkohol eller diazepam), en klass av substanser (som exempelvis opioida droger) eller flera farmakologiskt psykoaktiva substanser.

Tre eller fler av följande kriterier måste ha förekommit samtidigt under en tid på minst en månad eller, om kortare tid än en månad, ska manifestationerna ha förekommit tillsammans och återkommande under en 12-månadersperiod:

  • En stark önskan eller en känsla av tvång att ta substansen förekommer.
  • Det finns en svårighet att kontrollera intaget av substansen när det gäller att börja, avsluta eller att kontrollera intagna mängder. Det kan visa sig som att substansen brukas i större kvantiteter eller under längre tid än vad som var tänkt, eller som ett eller flera misslyckade försök, eller en ständig önskan att minska eller kontrollera bruket.
  • Ett fysiologiskt abstinenstillstånd utvecklas när substansbruket minskas eller avbryts. Detta visar sig som ett, för substansen, karakteristiskt abstinenssyndrom eller som bruk av samma (eller närbesläktade) substanser för att minska eller undvika abstinenssymtom.
  • Toleransutveckling har uppstått som medför att doserna måste ökas i betydande grad för att uppnå önskad effekt eller att samma dos av substansen ger en avsevärt mindre effekt.
  • Det finns en upptagenhet med att bruka substansen, som manifesterar sig genom att andra alternativa, betydelsefulla glädjeämnen eller intressen ges upp eller minskar i omfattning till förmån för substansbruket. Alternativt ägnas en stor del av tiden till att få tag på substansen, inta substansen, eller återhämta sig från dess effekter.
  • Bruk av substansen fortsätter trots klara bevis för fysiskt eller psykiskt skadliga konsekvenser. Substansbruket sker trots att individen är medveten eller kan förväntas vara medveten om skadans natur och omfattning.
Publicerad: 2013/09/02 Senast uppdaterad: 2015/12/01